Liksom förra året är sommarmånaderna en tyst period om skolan. Tidningarna skriver ingenting och de flesta bloggar som finns byter ämne. Det har inte varit bättre här. Visserligen inget annat ämne, men istället knäpptyst. Och det kommer nog inte bli mera ljud framöver heller.
Första oktober - kanske tidigare - slocknar denna blogg. Mitt experiment är då över för denna gång. Inläggen och kommentarerna kommer sparas i statisk form och kommer nås från samma adress, 24terminer.se. Intresset för utbildningsfrågor är dock inte över, men mina åsikter och idéer kommer yttras på annan plats. En tanke jag har är att gästblogga hos någon som redan diskuterar dessa frågor. Är du intresserad av att bredda din sida? Skriv några rader nedan eller skicka ett mail via formuläret.
Vi hörs!
För ett år sedan cirkulerade länkar och videoklipp med experiment (från EepyBird) där Coca Cola Light och Mentos blandades. Reaktionen som starar när tabletterna hälls ner i Cola-flaskan gör att en kaskad av vätska sprutar upp ur öppningen. Enkelt, effektfullt och vetenskapligt.
Via kottke.org upptäckte jag fler fascinerande och lättgenomförda experiment. Robert Krampf har på sin webbplats ett tiotal videos där han visar och förklarar fysikaliska förlopp. Till exempel, vad händer när man sätter en vattenballong över öppen låga? Utöver videoklippen, som kommer från tv-program senaste tio åren, ger Robert ut ett nyhetsbrev med Veckans experiment. Alltid kan det ge förslag till nya demonstrationer.
Det jag hör glömmer jag. Det jag ser kommer jag ihåg. Det jag gör förstår jag.
lyder ett kinesiskt ordspråk. Med experiment kommer man till automatiskt till andra eller tredje nivån. Som med vattenballongen ovan, efter den demonstrationen inses lätt hur bra vatten är på att avleda värme.
Nu är terminen slut. Även om jag inte “gått i skolan” under året har jag lärt mig massor. Jag har läst hur lärarna har det, följt med i nyhetsmedia med annat perspektiv och försökt skapa mig en egen bild. Det bästa är när man hittar små enkla tips på hur undervisningen kan förbättras och göras roligare. I förra veckan hittade jag ett sådant, på en blogg jag inte sett förrän då - Klurigt, lurigt och roligt i skolan.
Erica, förstaklasslärare i Norrbotten, har under året genomfört en utökad version av vad många kanske minns som “veckans ord”. Istället för en förutbestämd lista med ord att lära sig får eleverna själva hitta på. De ska finna homonymer. När jag berättade detta för mina kamrater (~25 år) svarade de med: Vadå? Det barnen samlar i årskurs ett vet inte ens universitetsstudenter vad det är. Okunskapen om “ordklassen” är stor, ingen jag pratat med har känt till den. Men det Erica lär ut är inget krångligt i sig. Homonymer är nämligen ord som stavas lika och låter lika men som kan betyda olika saker
. Fil, lager, ren och vind är exempel. (”Banan” är däremot en homograf, för det uttalas olika beroende på vad man menar; “Apan äter en banan” resp. “Bilen åker på banan”).
Bokstäver, ord, meningar, grammatik och språk behöver inte vara tråkigt. Hur man lär sig det har betydelse. Stället för “korvstoppning” blir det “skattjakt”. Eleverna är delaktiga och får en annan syn på de byggstenar som bli vårt språk. Samtidigt kan de lära föräldrarna något nytt.
(Bloggen Klurigt, lurigt och roligt i skolan finns numera i listan med länkar.)
Nu är det inte bara eleverna som undrar varför vissa ämnen är viktiga. I en krönika publicerad i Göteborgs-Posten ifrågasätts matematiken på vissa gymnasieprogram. Omständigheterna pekar på nationella provet i Matematik A och dess relevans för elever på Estetiska programmet.
Jag som efter Matematik A, B, C, D och E frivilligt läst ytterligare en bunt kurser på universitetsnivå ser en nytta med ämnet. Den är dock inte samma som gymnasieeleven som gillar bild och form. Som jag konstaterat förut får man inte titta på ämne för ämne, utan det är helheten som räknas. Bort med skygglapparna! Förändra! Matematik och konst har många beröringspunkter; det gäller bara att visa på dem. Tänk gyllene snittet och perspektiv. Tänk yrken som arkitekt. Tänk möjligheter.
[via: En lärares reflektioner]
