24terminer.se

Julens läsning består i “Big bang” av den brittiska vetenskapsjournalisten Simon Sing*. Undertiteln “Allt du behöver veta om universums uppkomst - och lite till” ger en tydlig beskrivning av vad man som läsare ger sig in på.

Med raska steg tar han en med på en färd från mytologins värld, genom grekernas upptäckter, kyrkans motstånd och fram till idag. Efter att ha avverkat första kapitlet är det främst antikens vetenskapliga framsteg som imponerar på mig. Det är enkla tankar som löser stora problem med metoder som faktiskt en grundskoleelev i de högre årskurserna kan förstå.

Det började omkring 250 f.Kr. då Eratosthenes mätte jordens omkrets. Han hade fått höra att solen vid midsommarsolståndet nådde ända ner i botten av en brunn i södra Egypten. Utifrån den kunskapen satte han upp en modell som endast krävde ett mätvärde: vinkeln som bildas vid skuggan av en stav ett antal mil norr om brunnen. Simon skriver:

Det visade [sig] att inget mer behövdes för att mäta vår planet än en man utrustad med käpp och en hjärna. Kort sagt, koppla ihop ett klart intellekt med lämplig utrustning för fysikaliska experiment så kan vi nå hur långt som helst.

Med den nya kunskapen i bagaget var det dags att beräkna månens storlek, avståndet till månen respektive solen och till sist solens storlek. Det krävdes endast en smula trigonometri av enklaste slag.

De fem exemplen ovan är faktiskt alldeles ypperliga att använda inom undervisningen, för att visa praktiska exempel på hur kunskapen om avstånd och vinklar kan komma till nytta. Samtidigt väcker det eventuellt intresse för nya ämnesområden och ger en känsla för det universum vi lever i.

*) Simon Sing har tidigare gett ut “Fermats gåta” (om matematikens utveckling i jakten på en elegant lösning) och “Kodboken” (om kryptografins histora från Caesar till idag).

Via ett blogginlägg från Google hittade jag organisationen Teach for America. Utan närmare undersökning verkar de arbeta för att nyutexaminerade collegestudenter - oavsett ämnesinriktning - ska satsa ett par år för att hjälpa elever i grundskolan. I Storbritannien finns en liknande satsning med namnet Teach First. Liksom Teach for America drivs verksamheten av donationer. På senare tid har även större företag inlett samarbeten för att efter de två åren i skolvärlden binda upp deltagarna. Just Google och McKinsey & Co tillhör några av dessa.

Skulle något liknande fungera i Sverige? Jag ser vissa risker med de utbildade lärarnas status när dessa icke-pedagoger entrar arenan. De får visserligen en kortare skol-utbildning innan de skickas ut till eleverna, men det kan inte på lång väg ersätta de år av praktik en ordinarie lärare får. Antagligen har detta problem en lösning som fungerar, då systemet tillämpas i andra länder.

Jag tror att de finns många akademiker - lärarstuderande borträknade - som skulle passa bra som lärare. Några av mina studiekamrater vikarierade i grundskolan innan sin tid på universitetet. Andra har nämnt intresse för att eventuellt sprida sina kunskaper vidare till kommande generationer. Det verkar dock inte vara så enkelt att mitt i ett vanligt utbildningsprogram inrikta sig mot läraryrket. Kanske blir det enklare med införandet av Bolognaprocessen.

(Kanske hade det varit en idé att strö plus-jobbs-pengar över skolan under förra mandatperioden. På så sätt hade kvoten elever/lärare kunnat minska. Fler elever får hjälp, färre lärare bränner ut sig, fler har jobb. Win-win-win-situation kan man kalla det.)

Mera: Fortune Magazine om Teach for America (27 nov., 2006).

Det är viktigt att ställa frågor, vilket Hjärnkontoret sammanfattar med Frågar man inget får man inget veta! i slutet av varje program. Eleverna* som skriver på Skolvåndor? har tagit fasta på just detta:

Är verkligen alla ämnen nödvändiga? Vad har man egentligen för nytta av att veta när den franska revolutionen bröt ut eller veta vad en ribosom är?

Själv har jag ställt mig dessa frågor många gånger. Och antar att jag inte är ensam. Skiljer era svar från mitt, får ni gärna skriva något i kommentarerna.

Svaret jag vill ge: man har ingen nytta av att veta när revolutionen utbröt eller vad en ribosom är. Som isolerade kunskaper är de värdelösa. De kan eventuellt ge poäng på ett prov, men det är först när de förs in i ett större sammanhang de får någon egentlig mening. Kring franska revolutionen är det förändringen och budskapet som har betydelse. För ribosomen är det viktigt att inse hur olika delar bidrar till organismens fortlevnad.

Samtidigt måste man veta många detaljer för att se helheten. Och utifrån detta får man möjligheten att dra paralleller mellan ämnen för att driva all framåt. Ifrågasättandet - som inlägget börjar med - är en viktig del i utveckling. Vi ska inte göra saker eftersom det varit så förut. Vi ska göra det för att det behövs.

*) De går i högstadiet på en skola någonstans i Stockholms södra förorter.