Skolan är ingen tvångströja
Gymnasievalet fortsätter och tiden för ansökan till högskolan går ut om en en dryg vecka. Det många oroar sig för vid dessa val är att det är livsavgörade. Det är fel. Sigrun Hjelmquist skriver i Ny Teknik om det breda arbetsliv man kan få efter att ha pluggat till ingenjör:
Mina döttrar har fått ovanligt god information om ingenjörsyrket förstås. De har på nära håll betraktat mig och mina numera medelålders studiekamrater från KTH. Ett axplock av oss illustrerar tydligt yrkets fantastiska bredd och variation: Charlotta leder en it-avdelning på en stor bank, Nisse är biträdande redaktionschef på en av våra största tidningar, Wille leder det konsultbolag som han själv grundat, Ulla reser jorden runt för att kvalitetssäkra elektronikleverantörer, Mats utvecklar metoder för formning av bilplåtar, Katarina är affärsängeln som använder sina egna erfarenheter för att hjälpa nya företag, Ludde är professor i fysik, Gunnar kompletterar sin karriär som operasångare med att vara teknikkonsult, Gudrun jobbar med fastighetsbildning och markupphandling, Janne är chef för ett entreprenadföretag, Annika är gymnasielärare, Micke forskar i Brasilien, Anne jobbar med nationella forskningsstrategier, Christer är astronaut som bekant och en annan Christer kom för ett tag sedan hem från Kabul där han varit ansvarig för svenska Afganistan-kommittén.
Visserligen betyder ingenjör väldig många olika saker, men jag har svårt att tro man blir inrutad av sin utbildning. Hur många jobbar egentligen med vad de pluggade till för många år sedan?