Hög nivå på låg nivå
Nu är terminen slut. Även om jag inte “gått i skolan” under året har jag lärt mig massor. Jag har läst hur lärarna har det, följt med i nyhetsmedia med annat perspektiv och försökt skapa mig en egen bild. Det bästa är när man hittar små enkla tips på hur undervisningen kan förbättras och göras roligare. I förra veckan hittade jag ett sådant, på en blogg jag inte sett förrän då - Klurigt, lurigt och roligt i skolan.
Erica, förstaklasslärare i Norrbotten, har under året genomfört en utökad version av vad många kanske minns som “veckans ord”. Istället för en förutbestämd lista med ord att lära sig får eleverna själva hitta på. De ska finna homonymer. När jag berättade detta för mina kamrater (~25 år) svarade de med: Vadå? Det barnen samlar i årskurs ett vet inte ens universitetsstudenter vad det är. Okunskapen om “ordklassen” är stor, ingen jag pratat med har känt till den. Men det Erica lär ut är inget krångligt i sig. Homonymer är nämligen ord som stavas lika och låter lika men som kan betyda olika saker
. Fil, lager, ren och vind är exempel. (”Banan” är däremot en homograf, för det uttalas olika beroende på vad man menar; “Apan äter en banan” resp. “Bilen åker på banan”).
Bokstäver, ord, meningar, grammatik och språk behöver inte vara tråkigt. Hur man lär sig det har betydelse. Stället för “korvstoppning” blir det “skattjakt”. Eleverna är delaktiga och får en annan syn på de byggstenar som bli vårt språk. Samtidigt kan de lära föräldrarna något nytt.
(Bloggen Klurigt, lurigt och roligt i skolan finns numera i listan med länkar.)