24terminer.se

Gymnasievalet fortsätter och tiden för ansökan till högskolan går ut om en en dryg vecka. Det många oroar sig för vid dessa val är att det är livsavgörade. Det är fel. Sigrun Hjelmquist skriver i Ny Teknik om det breda arbetsliv man kan få efter att ha pluggat till ingenjör:

Mina döttrar har fått ovanligt god information om ingenjörsyrket förstås. De har på nära håll betraktat mig och mina numera medelålders studiekamrater från KTH. Ett axplock av oss illustrerar tydligt yrkets fantastiska bredd och variation: Charlotta leder en it-avdelning på en stor bank, Nisse är biträdande redaktionschef på en av våra största tidningar, Wille leder det konsultbolag som han själv grundat, Ulla reser jorden runt för att kvalitetssäkra elektronikleverantörer, Mats utvecklar metoder för formning av bilplåtar, Katarina är affärsängeln som använder sina egna erfarenheter för att hjälpa nya företag, Ludde är professor i fysik, Gunnar kompletterar sin karriär som operasångare med att vara teknikkonsult, Gudrun jobbar med fastighetsbildning och markupphandling, Janne är chef för ett entreprenadföretag, Annika är gymnasielärare, Micke forskar i Brasilien, Anne jobbar med nationella forskningsstrategier, Christer är astronaut som bekant och en annan Christer kom för ett tag sedan hem från Kabul där han varit ansvarig för svenska Afganistan-kommittén.

Visserligen betyder ingenjör väldig många olika saker, men jag har svårt att tro man blir inrutad av sin utbildning. Hur många jobbar egentligen med vad de pluggade till för många år sedan?

Nu pågår valet inför höstens gymnasiestart. Med hjälp av ett uppslag i en katalog och magkänslan avgör man sin framtid. Eller, är det inte så? Även om man låser upp sina kommande tre år (det går att byta då också) finns goda möjligheter att kryssa sig fram genom utbildningsväsendet längre fram. Även om det är lite bökigare och tar längre tid. Rätt val nu underlättar klart.

För att få eleverna på rätt väg överöses de med information, reklam och “hjälp”. Webbplatsen Gymnasieguiden försöker dra sitt strå i stacken. Med ett kort test får man veta vilken typ man är; organisatören, ingenjören eller vårdaren. Nedan följer ett utdrag av frågorna:

• Gillar du att stå på scen?
• Du och dina kompisar ska ordna en fest. Vilken roll tar du?
• Din bästa kompis är upp över öronen kär. Du känner dig dock tveksam över den nya killen/tjejen. Verkar han eller hon inte väldigt dominant och trångsynt? Säger du någonting till din kompis?
• Vilka färger gillar du bäst, till exempel på kläder och i inredning?

Jag gjorde testet för en stund sedan. Det slutade inte så bra: Fixaren (bygg, energi, el, vvs) kom överst följt av Skogsmullen (natur, turism, djur, miljö), Mekaren (mekanik, bil, båt) och Ingenjören (vetenskap, teknik) strax under hälften. De som känner mig kan nog instämma i att resultatet är missvisande.

Den som snabbt klickar sig förbi frågorna blir automatiskt Karriäristen (ekonimi, internationellt, juridik). Eventuellt säger detta något, personen i fråga vill framåt med alla medel. Men skämt och sido, förhoppningsvis baserade ingen sitt framtidsval utifrån de råd som “testet” gav.

Även om det kanske ligger utanför de tjugofyra terminerna berör det ändå utbildningen före högskola/universitet: Chalmers ska införa antagningsprov till vissa utbildningar. En tenta bestående av matematik- och fysikdel ska genomföras på våren innan terminstart, ungefär som högskoleprovet. På så sätt hoppas de fånga upp naturvetenska-/teknikintresserade studenter som har svackor i ämnen som inte berör deras framtid (om det nu finns några sådana?).

Tillsammans med regerings förslag om extrapoäng för relaterade ämnen skapar detta ett studiesätt som fokuserar på kunskap istället för betyg.

Uppdatering: Värt att notera är att Chalmers är en av få universitet som behållit antagningskrav med Matematik E. Luleå, Umeå, Uppsala, KTH, och Linköpings universitet nöjer sig med D-kursen… (17:05)

Via ett blogginlägg från Google hittade jag organisationen Teach for America. Utan närmare undersökning verkar de arbeta för att nyutexaminerade collegestudenter - oavsett ämnesinriktning - ska satsa ett par år för att hjälpa elever i grundskolan. I Storbritannien finns en liknande satsning med namnet Teach First. Liksom Teach for America drivs verksamheten av donationer. På senare tid har även större företag inlett samarbeten för att efter de två åren i skolvärlden binda upp deltagarna. Just Google och McKinsey & Co tillhör några av dessa.

Skulle något liknande fungera i Sverige? Jag ser vissa risker med de utbildade lärarnas status när dessa icke-pedagoger entrar arenan. De får visserligen en kortare skol-utbildning innan de skickas ut till eleverna, men det kan inte på lång väg ersätta de år av praktik en ordinarie lärare får. Antagligen har detta problem en lösning som fungerar, då systemet tillämpas i andra länder.

Jag tror att de finns många akademiker - lärarstuderande borträknade - som skulle passa bra som lärare. Några av mina studiekamrater vikarierade i grundskolan innan sin tid på universitetet. Andra har nämnt intresse för att eventuellt sprida sina kunskaper vidare till kommande generationer. Det verkar dock inte vara så enkelt att mitt i ett vanligt utbildningsprogram inrikta sig mot läraryrket. Kanske blir det enklare med införandet av Bolognaprocessen.

(Kanske hade det varit en idé att strö plus-jobbs-pengar över skolan under förra mandatperioden. På så sätt hade kvoten elever/lärare kunnat minska. Fler elever får hjälp, färre lärare bränner ut sig, fler har jobb. Win-win-win-situation kan man kalla det.)

Mera: Fortune Magazine om Teach for America (27 nov., 2006).

Det är viktigt att ställa frågor, vilket Hjärnkontoret sammanfattar med Frågar man inget får man inget veta! i slutet av varje program. Eleverna* som skriver på Skolvåndor? har tagit fasta på just detta:

Är verkligen alla ämnen nödvändiga? Vad har man egentligen för nytta av att veta när den franska revolutionen bröt ut eller veta vad en ribosom är?

Själv har jag ställt mig dessa frågor många gånger. Och antar att jag inte är ensam. Skiljer era svar från mitt, får ni gärna skriva något i kommentarerna.

Svaret jag vill ge: man har ingen nytta av att veta när revolutionen utbröt eller vad en ribosom är. Som isolerade kunskaper är de värdelösa. De kan eventuellt ge poäng på ett prov, men det är först när de förs in i ett större sammanhang de får någon egentlig mening. Kring franska revolutionen är det förändringen och budskapet som har betydelse. För ribosomen är det viktigt att inse hur olika delar bidrar till organismens fortlevnad.

Samtidigt måste man veta många detaljer för att se helheten. Och utifrån detta får man möjligheten att dra paralleller mellan ämnen för att driva all framåt. Ifrågasättandet - som inlägget börjar med - är en viktig del i utveckling. Vi ska inte göra saker eftersom det varit så förut. Vi ska göra det för att det behövs.

*) De går i högstadiet på en skola någonstans i Stockholms södra förorter.

Mitt första blogginlägg någonsin på “någon annans” blogg och det känns lite nervöst. Det kommer heller inte att bli något långt och analyserande men det första som dök upp på min skärm i morse när jag startade Safari och DN.se laddades var en nyhet som fick mig att tänka på mina första skolår. Då ville jag revolutionera skolan, jag ville ha prov, jag ville mäta mig. Kan inte sticka under stol med att det förmodligen var på grund av (tack vare…) att jag hade lätt för mig i skolan. Då hade jag älskat Jan Björklunds förslag om nationella prov på lågstadiet. Med en något mer nyanserad bild av verkligheten måste jag ändå arton år senare att jag tycker att idén verkar god. Den första reaktionen hos många måhända vara att det är elitistiskt och att det är hämmande för barn. Jag vet inte jag, jag tror inte det. Syftet är ju faktiskt att på ett tidigt stadie upptäcka problem för att kunna åtgärda dem och hjälpa elever med problem. Om man samtidigt kan uppmuntra och sporra elever som har det lättare för sig är inte det någon nackdel.

Jag förekommer förmodligen Mattias här, som säkert kommer att publicera en bättre länk med tydlig ingress lite senare. Till dess vill jag tipsa om debattartikeln: Nationella prov på lågstadiet.

Tack för mig för den här gången - i väntan på att vårt interna nätverk ska komma igång så att jag kan börja jobba…

Att starta nya projekt spännande och lärorikt. Det är även roligt när man känner att omgivningen peppar och får en att inse att ett behov kan fyllas. Entusiasmen kokade. Så var det när 24terminer drog igång för snart två månader sedan.

Bilden av samlingsplatsen fanns i huvudet, hur aktuella ämnen kunde vädras ur olika perspektiv. Alla har vi olika bakgrund, så det skulle inte krävas någon avancerad panel för att få igång diskussionen. För att ge det en snabbstart delade jag ut konton till de som verkade intresserade av ämnet.

Det har som sagt snart passerat två månader. Bland alla länktips till intressanta nyheter har det dykt upp ett eller två längre texter per vecka. Nu är det nog slut på det. Jag har inte förmågan att själv initiera allt här på bloggen. Utan hjälp blir det bara metabloggningen som kvarstår, alltså länkar till andra källor.

Jag hoppas kunna återuppta den ursprungliga tanken framöver. Men då måste jag som sagt få lite stöd. Intresserad?

För att nå den nivå som beskrevs i förra inlägget går det bra att utnyttja gammalt material. För att bli en modern människa krävs dock att man tar del av nutiden. Många ämnen kan tyckas statiska, men på olika sätt kan de vävas samman med nyhetsflödet.

Som Liza skrev på Språkmakargatan genomförs varje år en stor nutidsorientering arrangerad av DN. Där testas elevernas kunskaper om aktuella ting. Liknande satsningar är Vi i femman, som hållit på i drygt 40 år. Att få in dessa moment på kontinuerlig basis har blivit lättare med nätets intåg. DN publicerar varje vecka Nutidstestet med sju aktuella frågor. SvD har Nyhetstestet med tio frågor. Varje fredag presenteras nya klurigheter.

Uppdatering: Så här i efterhand upptäcker jag DN:s huvudledare från 3 oktober; Nutidsorientering i en bättre skola. (16 okt., 21:11)

Uppdatering: Eleverna som skriver på Skolvåndor? beskriver ett arbetssätt som påminner om det jag tänkte mig innan detta inlägg författades. (29 nov., 12:15)

Vad måste man kunna för att bli självständig? Läsa, skriva, räkna kommer som spontant svar från mig. Men räcker det? Nej! De är dock nödvändiga grunder för att ta sig vidare i kunskapsdjungeln.

Att läsa är en vanlig väg till ny kunskap. Leta på en bok eller hitta en webbsida för att inhämta information, svårare än så behöver det inte vara. Breda språkkunskaper förenklar sökandet och ökar möjligheterna att få svar.

Sitt nyfunna vetande behöver ibland skrivas ner för att inte sköljas bort av allt annat som tas in. Penna och papper konkurrerar med tangentbord och skärm. Båda har fördelar och nackdelar. Båda har sina användningsområden. Båda behövs.

Sist i denna lista kommer räknandet. Även om det är svårt att konkret peka på tillfällen när man måste utföra vardagsberäkningar, är de otroligt viktiga. Försök till exempel att laga mat (kanske koka en sås) till fler än receptet anger utan huvudräkning. Det skulle inte bara ta längre tid (empiriska tester visar att så är fallet), det skulle bli mycket mer omständligt också.

Att försöka bygga väggar och tak utan en ordentlig grund är lönlöst. Det är likadant om man försöker lassa kunskaper på någon som inte har en bas att stå på. För att bygga upp en bred allmänbildning inom olika ämnesområden krävs alltid kunskap i att läsa, skriva och räkna. Det finns tyvärr inga genvägar.

Uppdatering: Utbildningsradions Skolakuten tar Hur lär man sig matematik? (Kunskapskanalen, 16/10 21:30) och Tusen vägar till läsförståelse (SVT1, 29/10 17:25) under kommande program. (16 okt. 19:43)

Nu vid midnatt inleddes Internationella lärardagen - World Teachers’ Day. Den uppmärksammas årligen sedan 1994 för att fira minnet av undertecknandet av UNESCO/ILO rekomendationer rörande lärarnas status den 5 oktober 1966. Det blir 40-årsjubileum i år. UNESCO, ILO, UNDP och UNICEF har tillsammans författat ett meddelande (pdf) som beskriver avsikterna med dagen och årets fokusområde “Quality Teachers for Quality Education”.

Om en dryg månad - 20 november - infaller Universal Children’s Day. I Sverige firas den traditionellt första måndagen i oktober (alltså denna vecka) enligt Wikipedia.

Mera: Lärarförbundet har lite infomation om firandet i Sverige.

Tips: En lärares reflektioner skrev om det redan igår.